♥

Lite segt att gå upp halv 7 imorse när jag hade klampat innaför dörren 5 timmar tidigare men insåg att jag skulle ta mig en liten powernap när jag kom hem.

Hde ade bokat tid med en barnmorska för att snitta lite i armen. För er som inte vet det så AVSKYR(!) Anna-Lena sputor. Sist jag gjorde detta så fick jag en bedövningssalva som tur va. Men när jag kom dit idag och såg tjockleken på den nål som bedövningen skulle komma igenom måste jag sett väldigt förskräckt ut, för en annan barnmorska frågade om jag mådde bra och hon försäkra sig om att allt skulle gå bra. SKA HON SÄG! Hon behöver inte få in lillfingerstorleken på sprutan i armen. Men kunde inte gå därifån å ha de ogjort så det var bara att läsa om gravtester som var upptejpad jämte sängen jag fick ligga på så jag fick något annat å tänka på.

Lite komplikationer blev de ju så klart precis som jag befarat. Fick ett extra snitt i armen då hon hade lite problem. GÖTT tänkte jag. Man hörde hur kniven for över armen. Ritsch, ratsch, ritsch ratsch. GÖTT! Hon frågade om det gick bra (såg antagligen förskräckt ut) men jag svarade med en fantastiskt lugn stämma att allt var ok. Nu sitter jag här. Nu är det över. Men om tre år ska jag tillbaka. Ta ut den j*vla staven för sen bli det ingen mer. Vem vet, kanske entrar e ny fas i livet

(va inte orolig Henrik. Långt kvar ;))