♥

Nu laddas det för distansen 4,2mil som ska utföras i april. Kan jag klara av 3 mil på Lidingöloppet borde jag klara av 4,2 mil i lugnt tempo i platta Göteborg tycker jag...

Eller.... :-/

Mitt nya liv började 25 december å nu jäklar kör vi!

Körde indoorwalking imorse. Uppe med tuppen å det var vara att tuta å köra.

Kroppen kändes stark och tog i för kung och fosterland. När jag kände att jag var nära att spy så kom en välkänd låt, "You are simply the best" med Tina Turner. För er som följt mig under min träning kanske kommer ihåg mitt första lopp -finalloppet. När jag var nära att ge upp efter 5km spelades den i mina öron och gav mig extra energi.

Samma var det även idag. Ingen spya utan bara massa energi och jag hoppas på en härlig träningsverk imorgon! I'm back in the game!

Efter feber å hosta kommer jag ut. Hanna å jag, en timme, slättadamm ❤

Underbar dag för löpning och kroppen känns fantastiskt stark!

Stressen inom mig är ett faktum. Vi lever i ett samhälle där man ska vara så bra hela tiden och hinna med så himla mycket. Jobb. Vänner. Träning. Sig själv.

Förra året när jag bestämde mig för att springa Göteborgs varvet gick jag all in med träningen för att jag inte hade självförtroendet till att springa annars. Då man måste jobba för att tjäna pengar och överleva så valde jag träning och jobb som prio ett. Allt annat fick helt enkelt vänta på sin tur. Det var medvetet från min sida men kan känna lite idag (trotts att jag är stolt över hur långt jag kommit med träningen) att jag inte borde överdrivit så mycket.

Idag känner jag tyvärr en aning panik över att jag ska hinna med så mycket. Jobba. Gärna träna minst 4-5ggr i veckan. Umgås massa med vänner å sambo samt bara vara med mig själv.

Ska tagga ner med hetsen att träna å prioritera livet :) orkar inte få ångest vid utebliven träning.

Nog om det. Intervaller stod på schemat idag tillsammans med Hanna. Varit ledig hela dagen å legat i soffan så det va underbart. Tog i så jag trodde jag skulle spy! Älskar det!

När jag bokade in långpasset för idag hade jag redan lovat bort mig till långpasset för igår men jag bara ryckte på axlarna å tänkte:
-Hur svårt kan det vara? Har ju 24h vila emellan...
Svårt var det kanske inte men det var inte lätt heller. Energin som brukar finnas där var nästan som bortblåst.

Nu sitter jag helt slut med 19,5km från igår och 14km från idag i benen och njuter. Jag klarade det:) men nu blir det några dagars vila från löpningen.

Imorgon: styrketräning innan jobbet.
Fredag: mat och vin med sambo, bäste vännen Micke och hans flickvän <3
Lördag: flyttdag för svärmor (bra träning!)
Söndag: ev. lite jobb och sen SPA med sambon på Sankt Jörgens SPA <3

Om det är något som jag har saknar så är det att springa över broarna tillsammans med Karin. Idag ska det ske igen :)

Perfekt runda att springa för att träna inför Göteborgsvarvet.
Perfekt runda för att hitta umgås å ha lite kvalitetstid.
Perfekt runda för att springa långpass.

Sprang ju långpass igår med men inbillar mig att det var andra muskler som jobbade då. Det var mer leder som kämpade med att hålla balansen. Ser fram emot att bara mysa sig fram de 13-15km det är runt.

Å att träffa en av sina bästaste kompisar samtidigt gör ju den 1 1/2 timmen äNnU bättre!

Jag har försökt hitta den rätta vildmarksleden 2 ggr tidigare och sprungit fel varje gång.

Jag och en kollega bestämde att vi skulle försöka innan jobbet igår. Med lite omvägar och felspringningar så sprang vi hela och klockan stannade på 19,5km.

High five!!!

Underlaget på 5km av leden var dock vatten/ler fyllda. Försökte i början undvika dem men efter 10 doppet som resulterade i dränkta skor så var det bara att ignorera och köra på.


En härlig tur som måste upplevas igen....
Nästa gång ska det dock inte ha regnat "cats and dogs" dagen innan...

Äntligen känns foten ok.
Hade bestämt mig för att gå till läkaren i måndags. Hade masserar in voltaren i en veckas tid utan resultat men fick tips av Karin (hon är bra den där tösen) att jag ska köpa tigerbalsam. I söndags gjorde jag det och måndagen efter var första dagen jag kunde gå på foten utan att svimma av smärta.. Idag sprang jag 5 km och känner inget.... Å vilket väder det var!!! Kunde inte låta bli!!

När jag masserar känns det fortfarande liiite men vad underbart att springa igen!!!

Sedan Lidingöloppet i lördags har jag haft galet ont i vänsterfoten. Ingen stukning vad jag har förstått men den är lite svullen på över foten och jag har svårt att gå på den. Det har blivit bättre men det gör fortfarande ont.

Passar i och för sig bra då jag har givit mig några dagars vila men börjar bli frustrerad för kroppen skriker efter löpning. Hade hoppats på att komma ut lite i helgen då jag är ledig men får nog vänta å se.

Antar att foten blev överbelastad då krampen kom de sista km. Tappade fokus på löpningen å tänkte mer på att bekämpa smärtan från krampen i båda benen. Men det var absolut värt det.

Nu är jag mest inne på vad nästa lopp ska avverkas. Göteborgsvarvet är så himla långt bort....


Tips mottages gärna :)

(Bilden nedan är taget precis innan mål. Fokuserar på att kämpa fram benen. Ville så gärna spurta men benen ville inte böja sig)

Då var äntligen Lidingöloppet avklarat:)
Jag har haft en liten hatkärlek till det loppet pga rädslan att springa 3 mil i terräng samt nyfikenheten på vad kroppen klarar av.

Min kropp klarade absolut av att springa. Galet stolt över hur bra den pallade 20 km! Tanken var att ta det lugnt i 6:30 takt men när jag lunkade fram å tittade på klockan samtidigt så visade den 5-5:30 mesta dels. Funderade länge på om klockan var sönder för det kändes för snabbt (det kan ju vara så att jag blivit bättre;).

En mil försvann fort och två mil kom också väldigt fort. Fräsch kände jag mig också - vilket nu gör att jag längtar ihjäl mig efter göteborgs varvet nästa år då jag ska slå personbästa!!

Efter två mil kom den sista milen... Och backarna... Hej på dig aborrebacken. Tyvärr hade jag redan sagt till mig själv att jag skulle gå i den backen och jag kände mig bekväm i den tanken då klockan visade gott om tid till mitt mål på 3:30. I den takten som jag sprungit hade jag nästan kunnat springa i mål närmare 3:00. Misstag att gå då musklerna slappnade av och blev kallare å fick sånna kramper i benen som var galna! Benen gick knappt att röra, stretcha och stretcha. Ville lägga mig ner och gråta men glad att jag är envis då jag plågade mig fram med stretchningar, smått joggandes och gåendes. 3:15:16 blev tiden. 15 min till godo. Glad över tiden samtidigt som jag är besviken över krampen för förstörde dröm tiden på 3:00:00. Nästa år.....

Men sen ett stort grattis till min idol Karin som nu är klar med svenska klassikern! Fy tusan va grym du är!!!!!

Innan starten 

Springer:)

Innan vi tar oss till starten... Moppe skjuts:)

Blå tåget och restaurangvagnen på väg hem:)

Den omtalade Abborrbacken. Många stannade och fotograferade, även jag.

Första vinglades för kvällen.  Fortsatt men en middag på EAST med Oscar och Lisa och sen drinkar.

Det börjar pirra i magen när jag tänker på nästa helg. Nu blir de inga mer långpass. Vill att det ska bli helg nu! Nu nu nu!

Riktigt nervös men j*vligt förväntansfull!
Jag har redan börjat packa... Ha ha
Och börjar kolla väderprognosen redan nu. Hoppas att det förblir som det visar nu:)

Jag har vetat om vildmarksleden enda sen jag började springa. För lite mindre än 1 år sen sa Karin glatt:
"När de blir sommar ska vi springa Vildmarksleden. (18km!) den är jätte rolig!"
Jg bara tittade på henne och undrade om hon var galen. Men nu längtar jag.

Jag har gjort två försök till att springa den där leden men har aldrig kommit runt hela vägen. Det var inte för att jag inte orkade utan snarare för att det var så dåligt skyltat att vi sprang fel.

Jag blir tokig! Fick smaka på den lite lite när vi vek av ifrån mil-rundan i torsdags men sen försvann märkningarna så det var bara att springa tillbaka. 15,5km blev det då. Önskade mig ett ordentligt långpass den här veckan och trotts att jag är i Halmstad å måste springa själv så ska jag försöka mig på den imorgon. Laddat upp med podcaster för underhållningens skull:)

Men Karin, nästa sommar är det du som visar vägen runt vildmarksleden ;)

Man klarar alltid mer än man tror!

Lidingöloppet: Im gonna kick your ASS...

18 dagar kvar till mitt hittills störta lopp. Nervositeten över att klara det har släppt. Ta mig igenom gör jag. Det kommer att vara jobbigt men det är inte konstigt... Det är 3 mil...I terräng...

Dock har höger knä börjat göra ont. Skulle springa vildmarksleden igår på 18 km. Det kändes så himla bra den första milen, som inget i världen kunde stoppa mig... Sen kom känningarna i knät runt 12km och vid 13km fick jag lägga av. Ville inte pressa mig och få ännu ondare. Det får inte ske! Så nu är det inte någon löpning på ett tag utan spinning, indoorwalking och styrketräning...

Imorgon får jag äntligen träffa Karin!!!
Spinning å styrka står på schemat <3

Införskaffade mig för ett tag sen nya lättviktsskor som jag tränat mycket i samt även sprang i under midnattsloppet. Hade funderingar på att eventuellt köra dem på Lidingöloppet men bestämde mig för att låta bli.

Efter midnattsloppet så har jag då sprungit i mina första skor som nu blivit för tunga! Känns som två klumpar på fötterna och bara tanken på att springa med dem i nästan 4 timmar skrämmer skiten ur mig...

Tog mig in till stan för att testa ut nya skor och mina före detta plattfötter är inte så platta längre!!! Wiiii! Så idag flyttade dessa hem till mig:

Göteborgsvarvet 2013's anmälan gjordes några dagar efter 2012's lopp var över. Nu bara 5000 platser innan de stänger anmälan så har även Madde anmält sig!!!

Stoltare än stoltast. Kommer ihåg när hon tyckte jag var tokig för ett år sen då jag började springa.... Nu är det min tur att locka henne till att bli lika kär som jag blivit:)

Crossfit stod det på dagens schema. Utvärdering...?

Vet sedan löpningen att man kan mer än vad huvudet säger åt en. Man orkar alltid lite till. Crossfit är ännu en sak som bekräftar det:

*Antalet armhävningar som gjordes idag var så många att jag inte ens orkade hålla uppe mig själv, armarna bara veks.
*kettlebells (som för övrigt var första gången) svingades och härlig värk i bålen skapades. Håller verkligen tummarna för olidlig träningsvärk där imorgon.., pleeeease!!
*svetten rann (inte små droppade utan forsade snarare)

Blev så inspirerad av tränarna och de andra 14 som tränande med mig. Alla peppade varandra och jag ville verkligen inte fuska (ja för jag är en lat jävel) inte den här gången... Kroppen skulle minsann få veta att den lever!!

Efteråt gick det knappt att schamponera håret. Nu ska jag sova och vakna tidigt imorgon innan jobbet och njuta av träningsvärken!!! Wiiiiiii!

Mer crossfit åt folket!
Ps. Karin du hade gillat att plågas på det här sättet ;)

Var ute och pubrundade med sambons kompisar (gemensamma har de ju egentligen blivit) förra veckan och som vanligt efter något glas vin så är jag extra spontan och inte så svår att övertala....

Så imorgon är det jag som tränar crossfit för första gången:)

Hur härligt låter det inte att befinna sig i Barcelona då???

Någon sugen? Springa eller inte, spelar ingen roll:)

För ngn månad sen hade Henrik inte ens sprungit 1mil. Tanken var nog inte jätte lockande och när jag frågade så fick jag ofta tvekande som svar.

Sen kom första milen. Och sen var det inte lika svårt att få med honom på fler en milare.

Idag befinner vi oss i Varberg för att hämta hem prinsessans som bott hos svärfar medans vi varit på semester. Utan att fråga mig tog han med sina löparkläder och antog att vi skulle springa imorgon innan vi åker tillbaka hem. Sen frågar han om vi kan springa fram och tillbaka till Varberg centrum....

"det spelar ingen roll om det är mer än en mil." säger han. (whaaaaat?)

Jag har då turen att springa mer än 1,2 mil med min karl imorgon... WIIIII!!!!
Vem vet.... Han har sagt ok till Vildmarksleden i Skatås på 18 km. Han e sugen på att heja om jag anmäler mig till Marathon i Barcelona 2013.... Kanske kan få med honom om jag tränar upp honom utan att han vet om det????

Du e finast i världen!