♥

Det är inte första gången det händer.

Tackar "han/hon-där-uppe" att det inte var någon gäst inne på hotellet just då. skulle som vanligt hjälpa till med disk efter frukost. Gick runt i min egna värld och tänkte massa och helt plötsligt så känner jag hur det nästan svartnar för ögonen på mig...

står öga mot... öga (?) med en källarspindel. Skriker allt vad jag kan så att min kära kollega kommer gående och undrar vad de är. Skriker lite till och hon viftar lite med en handduk. Känner hur kvällningarna kommer och går därifrån..

-Botta. Döööd. Botta, säger hon och rycker på axlarna och fortsätter med sitt.

Jag står kvar och tittar runt omkring mig... Jag litar inte på henne....

---

Läst mycket om fobier eller rädslor. Att det börjar med att föräldrarna säger att spindlar är äckliga och att det sen blir att vi med tycker det.


Men hur är det då i mitt fall? Både mamma å pappa tycker jag är töntig. Många ggr när jag bodde hemma som pappa var tvungen att komma ner till badrummet i källaren för att det var en halvtokig dotter som gallskrek när hon skulle in i duschen.
Mamma brukar berätta hur hon och hennes syskon letade fram de största spindlarna i Filippinerna och hade spindel-fäktning. Brukar ta de i händerna... *ryser*

varför klarar jag inte av dem????

---