mitt i allt det onda

så finns det lite gott med.
Varför är det alltid så att man börjar tänka extra mycket när något händer?
Börjar visa mer. Så ska det inte vara. Man ska alltid visa och känna.

I allt mörker så ser jag ljuset. Vi klarar allt!

När jag går upp på morgonen vid halv 7. Yrvaken och ser ut som en zombie.
Fryser och vill bara krypa ner till den varma kroppen som ligger kvar i sängen.
Då blir man genast lite vamare och gladare samtidigt som det piggar upp lite. . .

När man ser detta på griffeltavlan på väggen:


Kärlek!
Visa det lite ofta vettja!

-Jag älskar dig!
Sägs för sällan egentligen. . .


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback