min farmor
Jag har inte orkat nämna så mycket om min farmor ohc hennes död. Jag har haft dålig samvete över att jag inte har vart i Halmstad lika mycket som jag borde ha vart. Även om alla sagt att jag inte ska flytta hem från Oslo så är de något som har jag att jag haft dåligt samvete ändå. Så hennes död kom lite som en chock för mig för ville träffat henne en sista gång.
Det har vart en seciell helg för mig.
Tog mig ledigt tillsammans med min pokvän och en av mina bästa vänner för att åka ner till hemstaden och begrava älskade farmor. Var ganska lugn inför denna helgen för jag trodde att jag fått ur mig allt när jag var och sa hej då sist. Torsdagskvällen ner gick som smort de 6 timmar de tog för att köra.
Möttes med öppna armar av mamma å pappa och ett glas vin.
Fredagen spenderades med att springa en runda på stan och lite shopping innan det var dax att åka ner till Laholm för begravning.
Mycket mysigt kapell.
En av mina jobbigaste egenskaper är att det är svårt att vara ledsen när jag måste. Jag tycker det är jobbigt att vra ledsen när andra människor är i närheten.
Så jag kom dit med inställningen att jag antagligen inte skulle gråta. Försökte vara glad när alla kom. Men när jag satte mig ner i bänken på adra raden tillsammans med min syster , svåger, pojkvän och vän. Bakom min mamma, pappa, bror, farbror och hans flickvän.... Då kunde jag inte vara glad längre.
Framför oss fanns en söt kista, med jätte vackra blommor och en vacker text på. På stod det något i stil med: Någon som du som älskade livet så mycket borde leva i evighet. Du är oerhört saknad.
Då kom de första tårarna. Resten av begravningen var i farmors namn. Tårarna kom och de slutade. Aldrig vartpå en begravning på riktigt hos någon jag brytt mig så mycket om. Var nervös när jag gick fram till kistan att ja inte gjorde rätt.
Igår när vi alla kom till hennes lägenhet för att se om det var något som vi ville ha, visste jag redan det. Ett foto på farmor, farbror och pappa förr i tiden. Precis innan jag gick tittade jag en gång till i smyckes skrinet. Där fann jag en ring som inte var som alla andra. De flesta hade massa bärnstenar och krafs som jag inte var intresserad av. Men denna ringen stod ut lite mer. Mer klassisk och enkel. Den tog jag. När vi var på väg mot Göteborg så tog jag av mig ringen för att titta lite närmre på den. Då insåg jag att det var farmors förlovningsring med hennes sambo från 1975.
Den tänker inte jag ta av mig. Ska in till stan idag för att leta efter en ring som passar tillsammans med denför den jag har nu passar inte alls. Men nu kommer jag tänka på farmor varje gång jag se ner på denna.
Du är saknad farmor!
systers scrappbild av farmor.
tills de att jag måste vänta med å komma hem för att ladda upp mina egna bilder lånar jeg hennes.
Det har vart en seciell helg för mig.
Tog mig ledigt tillsammans med min pokvän och en av mina bästa vänner för att åka ner till hemstaden och begrava älskade farmor. Var ganska lugn inför denna helgen för jag trodde att jag fått ur mig allt när jag var och sa hej då sist. Torsdagskvällen ner gick som smort de 6 timmar de tog för att köra.
Möttes med öppna armar av mamma å pappa och ett glas vin.
Fredagen spenderades med att springa en runda på stan och lite shopping innan det var dax att åka ner till Laholm för begravning.
Mycket mysigt kapell.
En av mina jobbigaste egenskaper är att det är svårt att vara ledsen när jag måste. Jag tycker det är jobbigt att vra ledsen när andra människor är i närheten.
Så jag kom dit med inställningen att jag antagligen inte skulle gråta. Försökte vara glad när alla kom. Men när jag satte mig ner i bänken på adra raden tillsammans med min syster , svåger, pojkvän och vän. Bakom min mamma, pappa, bror, farbror och hans flickvän.... Då kunde jag inte vara glad längre.
Framför oss fanns en söt kista, med jätte vackra blommor och en vacker text på. På stod det något i stil med: Någon som du som älskade livet så mycket borde leva i evighet. Du är oerhört saknad.
Då kom de första tårarna. Resten av begravningen var i farmors namn. Tårarna kom och de slutade. Aldrig vartpå en begravning på riktigt hos någon jag brytt mig så mycket om. Var nervös när jag gick fram till kistan att ja inte gjorde rätt.
Igår när vi alla kom till hennes lägenhet för att se om det var något som vi ville ha, visste jag redan det. Ett foto på farmor, farbror och pappa förr i tiden. Precis innan jag gick tittade jag en gång till i smyckes skrinet. Där fann jag en ring som inte var som alla andra. De flesta hade massa bärnstenar och krafs som jag inte var intresserad av. Men denna ringen stod ut lite mer. Mer klassisk och enkel. Den tog jag. När vi var på väg mot Göteborg så tog jag av mig ringen för att titta lite närmre på den. Då insåg jag att det var farmors förlovningsring med hennes sambo från 1975.
Den tänker inte jag ta av mig. Ska in till stan idag för att leta efter en ring som passar tillsammans med denför den jag har nu passar inte alls. Men nu kommer jag tänka på farmor varje gång jag se ner på denna.
Du är saknad farmor!
systers scrappbild av farmor.
tills de att jag måste vänta med å komma hem för att ladda upp mina egna bilder lånar jeg hennes.
Min syster är en pärla på att scrappa! så imponerad av allt hon gör...
Kommentarer
Postat av: Storasyster
Stor stor kram.
Trackback