♥

Tiden går så s*tans fort.
Gymnasiet som kändes som bara igår för ett tag sen känns flera år sen (vilket de också är) Känner att man inte är 18 längre och tankar runt framtiden börjar stressa mig mer och mer.

Får ofta höra att jag fortfarande är ung och det vet jag att jag är men klockan tickar i huvvet ändå. Leker fortfarande och vet inte hur livet ser ut. Galet nervös över hur min framtid ska vara och det är ingen mer än jag som vet hur stressande detta är för mig. Då kommer det här j*vla krisen till världen och det är nästan att jag ********* de som startade den för det har gjort att många får det svårt!

Ska ju antagligen bege mig ner till Göteborg igen efter lite mer än 1 år i Oslo och hur mycket jobb jag än söker så går det himla trögt. Alla vill ha jobb. Arbetslösheten ökar. Galet orolig över min sistuation när jag kommer hem.

Försöker utnyttja alla mina kontakter jag har och sänd iväg ett 40 tal CV och ordet "fullsatt" kommer tillbaka




här var jag lyckligt omedveten om paniken idag :)
Min favorit kossa som alltid stod å kollade på mig.
17 bast var jag då.


min humor var på topp även då ;)
galet svårt å få huvudet på sin plats. men va underbart kul det var å göra den.