tänk. . .

man tror att man vet hur en människa är.
så träffas man, och blir förvånad.
förvånad över hur denne människan är.
hur lite man faktiskt vet om varandra
men hur mycket man faktiskt har gemensamt

man kan prata på i timmar och har riktigt trevligt
och ändå kände man inte varandra alls ändå.


då börjar man undra . . .
och sen ler man bara ett stort leende

TACK


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback