de va tider . . .


104196-1388104196-1387
. . . när man va yngre

när man kunde gunga utan att man trodde att den skulle gå sönder
gunga högt upp i den blå och skratta så hjärtligt att man trodde att
man aldrig skulle må dåligt igen. Som de kittlade i magen.

Precis som att vara kär!
kan knappt vänta tills vi kommer tillbaka till Oslo!
saknar dig :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback