♥

Man tar så mycket saker förgivet.
Gör inte det. Vi har det sjukt bra.

Alltid försökt å leva med att man alltid ska se saker positivt.  Vad som än händer ska man försöka se saken positiv. Har hört att jag tänker så bara för att de inte händer mig för mycket.

Men idag så hände det mig och mina vän(ner) något som fick mig å tänka.

Sitter och ser på film på datorn på väg ner från Oslo till Göteborg. Bilen skakar till (ganska mycket) tittar ut och inset att vi kört in i vajern och krockat på motorvägen. Håller hårt om datorn och förbereder mig på att bilar ska köra in i oss bakifrån. Hela kroppen spänner sig och jag bara väntar. Ingenting sker mer än att jag hör rop om att vi har krockat

Kroppen skakar . . . jag försöker lugna ner mig . . . tränger bort chocken

Scener från Greys anatomy och tankar på vad jag lärde mig som guider springer genom huvudet . . . . Behåll lugnet . . .
Lugna ner alla . . . ut ur bilen för det luktar bensin . . . måste få med alla saker . . . RING HENRIK! . .

En söt kille stannar på andra sidan vägen. Ringer 112.

Vi går över på andra sidan motorvägen. 5-10 minuter senare kommer 3 ambulanser, någon brandbil och polisen. Ingen skadad. Bara chockade. In i ambulans även om ingen kände något. Prinsen kommer till sjukhuset och hämtar upp oss och vi är åter igen på väg till Göteborg.

Chocken har börjat lägga sig . . tror jag . . . Man kan ju inte låta bli å tänka på det. På vad som kunde hänt. Bilen såg rent sagt förjävlig ut. Men jag har sen kl: 18:30 tänkt:

Så bra att alla klarade sig utan en enda skråma. Vilken tur att vi hade en sån änglavakt!
Tänk om den ängeln inte vart där. Då hade vi säkert hamnat under lastbilen på höger sida om oss.