Konsten att vänja sig

För ngn månad sen hade Henrik inte ens sprungit 1mil. Tanken var nog inte jätte lockande och när jag frågade så fick jag ofta tvekande som svar.

Sen kom första milen. Och sen var det inte lika svårt att få med honom på fler en milare.

Idag befinner vi oss i Varberg för att hämta hem prinsessans som bott hos svärfar medans vi varit på semester. Utan att fråga mig tog han med sina löparkläder och antog att vi skulle springa imorgon innan vi åker tillbaka hem. Sen frågar han om vi kan springa fram och tillbaka till Varberg centrum....

"det spelar ingen roll om det är mer än en mil." säger han. (whaaaaat?)

Jag har då turen att springa mer än 1,2 mil med min karl imorgon... WIIIII!!!!
Vem vet.... Han har sagt ok till Vildmarksleden i Skatås på 18 km. Han e sugen på att heja om jag anmäler mig till Marathon i Barcelona 2013.... Kanske kan få med honom om jag tränar upp honom utan att han vet om det????

Du e finast i världen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback