va tiden går

när jag tog bussen hem tänkte ja ta mig inom en barndomsvän som skulle åka tillbaka till london imorgon. hon bor bara 4 hus bort för mig så stack dit å skulle bara säga hej.
det blev att jag blev kvar där i 3 timmar. vi satt å snacka å snacka om de allt som har hänt sen vi sågs för ett halv år sen då jag va hemma en snabbis mellan reseledare och stöten.
shit säger jag bara va tiden går!

vi prata om högstadietiden och gymnasiet
de är helt sjukt egentligen.
de e många som e kvar här i halmstad efter gymnasiet. jag förstår inte. jag personligen skulle knappt klara av att vara här en längre tid. jag har vart hemma i ganska så exakt 2 dygn nu och jag börjar redan längta här ifrån.

va tycker ni? skulle ni kunna vara kvar i samma stad som ni är födda i hela livet???

 
tiden går så fort! det e snart 4 år sen jag tod studenten!
de två senaste åren har gjort så mycket för mig.
visst. jag stannade i halmstad i två år. jag ångrar mig inte för fem öre att jag råkade vara en toffel. P som jag va tillsammans då var tvungen att stanna kvar här eftersom han spelade fotboll och jag är riktigt stolt över honom att de går så bra för honom. är bara glad att jag fick vara med å stötta honom hjälpa till. han är en kille som jag alltid kommer att älska. han vart de bästa som kunde hända mig och hur de än blir i livet så kommer han va en av alla som kommer betyda mest.

men de två senaste åren har gjort mest för mig. jag har lärt mig så mycket om mig själv. träffat så många nya människor och jag har verkligen hittat vem jag är. denna spralliga glada A som alltid vill att andra har de bra. inte alls så blyg och osäker som jag vart förr i tiden då jag mest trodde att jag va i vägen för alla och att jag inte alls dög.
tack alla mina älsklingar!
ni har gjort mig till den jag är idag.



sprall-lena

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback